Så, vad är kärlek?
I min värld är kärleken villkorslös. Man träffar någon och man känner att man inte behöver anstränga sig för att det ska bli bra. Någon att hänga med och någon som får en att må bra och bli lycklig.
När blir den då komplicerad?
När man gör den komplicerad..
Finns där ingen kommunikation och ingen vågar säga sin mening så är det en katastrof.
Om man överanalyserar, tar åt sig och förhastar sig. Om man håller kvar vid fel person för länge.
Om man inte vågar lämna sin trygghetszon och ställa upp, vidga sina vyer.
Om man GÖR det komplicerat så BLIR det komplicerat. Om man GÖR det lätt så BLIR det lätt.
Är ni med?
Säg att ni bestämt att ni ska höras på eftermiddagen (men du tänker minsann inte ta initiativet för det gör du ju jämt!) och klockan blir kväller och ni har inte hörts av. Hur reagerar du då?
Antagligen så blir du lite småtjurig och sinnig. Varför de? Nu har du gjort det komplicerat.
Vill du prata? Ja men ring då. Spelar det någon roll att de var du som ringde sist? Tror du inte att din kärlek blir glad över att du vill prata, att du faktiskt tar de där initiativet?
Varför denne inte hörde av sig först? Vi är inte mer än människor, vi glömmer och det kommer upp annat.
Är du den som ringer först? Som inte känner såhär? Bra! Då har du gjort det okomplicerat och mår antagligen väldigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar